Rötter
“The hip-hop legacy will always last / To know your future is to know your past”- Diamond D, “Stunts, Blunts, & Hip-Hop”
Breakdance är mycket mer än den sportsliga prestationen, kroppskontrollen och den konkreta, mer eller mindre korrekta fysiska utförandet av ett ”steg”. Det är det outplånliga äventyr om kultur från gatan, mot alla odds. Där aggressivitet och frustration vänds till en konstruktiv och kraftfull kamp på kreativitet, stil, teknik och nerver.
Det är historien om att på egen hand skapa en stil som är på tvären mot de härskande normerna. Det är historien om den enskilda dansarens markering av duktighet och personlig stil i gemenskapen. Och inte minst är det historien om den starka och nära gemenskapen som härskar i hip-hop kulturen.
Breakdance, som ofta benämns Breaking eller B-boying, uppstod bland gatubarnen i 1970-talets Bronx, den fattigaste stadsdelen i New York. Många dansare var gängmedlemmar som konkurrerade mot varandra, ganska enkelt för att man som ung i området var tvungen till att sålla sig till ett visst gäng för att klara sig igenom sin ungdom. På 70-talet kunde man räkna till ca 300 olika gäng med totalt ca 20.000 medlemmar. Därför utgick organiseringen av Breaking i starten från gängen i New Yorks ghetton. I samband med inspelningen av filmen Beat Street 1984, sade breakingpionjären Crazy Legs:
"Tidigare var alla unga i ghetton med i gäng och vi kämpade mot varandra med knivar, cykelkjedjor och stålrör. Men plötsligt hade alla unga i vår ålder en känsla av att ha kommit in i en återvändsgränd. Allt detta sinnessjuka våld! Breaking gav oss en möjlighet till att vara oss själva. Nu kämpar vi med breakdance istället.”
Afrika Bambaataa och hans organisation Zulu Nation var med till att definera hip-hop i dessa tidiga stadier. Bambaataa var från början en av de ledande gängmedlemmarna i Black Spades som ”styrde” området omkring Bronx River. Vändpunkten blev för Bambaataa då han fick uppleva en god vän bli skjuten av polisen. Han ville inte fortsätta i samma spår, så han reste till Afrika för att hitta sina rötter – därav hans konstnärsnamn. Han kom tillbaka med en vision om hur man kunde vända energin i ghetton från en negativ till positiv spiral.
Han hade genom sitt yrke som DJ tät kontakt till de starka kreativa uttryck som var populära i hans miljö, och som alla hade den gemensamma nämnaren att de var uppståndna i ghetton. Dansarens fysik mötte konsten från Graffiti-målare, orden från Rapparna och musiken från DJ´s. Nu samlade Bambaataa dessa fyra element under ett paraply och kallade det för Hip-Hop – inspiration av ett ord från en av vännen Lovebug Starskis låtar. Bambaataas inspirationskällor var svarta medborgarrättskämpar som Martin Luther King och Malcolm X. Idéen var att organisera gängen i Bronx till att samarbeta. Mottona i den fortfarande existerande Zulu Nation är: ”fred, konkurrens, respekt, originalitet, fest och sammanhållning.”
Redan i mitten av 1970-talet kunde man se dansare med fantastiska skills. Det var gruppernas inbördes rivalitet som skapade mycket seriös aktivitet, det konkurrerades med Freezes, Footworks och Toprocks. Då 70-talet blev till 80-tal fick de tidiga Breaking-frontfigurerna viga plats åt en ny generation, som tog de etablerade basic moves och kombinerade dem med spins på nästan alla delar av kroppen. Den nya generationen breakare var akrobatiska begåvningar, som utvecklade headspin och windmill och de så kallade glides, dessa saker är nu i hög grad ”varumärket” i Breaking.
De mest framträdande crews i New York under tidigt 80-tal hade namn som Rock Steady Crew, NYC Breakers, Dynamic Rockers, Floor Lords, Floor Masters, Incredible Breakers, Magnificient Force. Den största rivaliteten pågick mellan Rock Steady Crew och NYC Breakers och Rock Steady Crew och Dynamic Rockers. De spännande battles mellan dessa crews drog till sig mediernas uppmärksamhet. 1981 visade den landstäckande kanalen ABC ett uppträde med Rock Steady Crew i Lincoln Center, då fick detta okända och något ”märkliga” fenomen en del uppmärksamhet, tillsammans med dokumentärfilmen ”Stylewars”, som året efter fokuserade på graffiti men också dokumenterade en häftig battle mellan Rock Steady Crew och Dynamic Rockers. 1983 kom det egentliga genombrottet, genom Hollywood-dansfilmen ”Flashdance”, där den klart mest elektriska scenen var de korta men intensiva klippen med Rock Steady Crew som körde på full skruv. Samtidigt var Rock Steady Crew gäststjärnor i en Malcolm McLarens ”Buffalo Gals” musikvideo, och de blev sedda över hela världen pga filmens och sångens succé. Breaking var nytt för alla, aldrig sett förr, spektakulärt och fascinerande. Startskottet för en världsomspännande medieexplosion hade hörts. Under samma år – 1983 – kom filmen ”Wild Style” ut. För att promota filmen satte man upp den första internationella turnén med hip-hop kultur, med MC´s, DJ´s, Graffitikonstnärer och Breakare som åkte till bl a Paris och London, och det var första gången som Breaking kunde upplevas live i Europa.
Breaking blev snabbt en trend som reklambranschen glupskt använde till att sälja lättmjölk och double Whoppers, medan B-boys med självklarhet var gäster hos prominenta personer som David Letterman och Queen Elizabeth. Plus, såklart, i en av tidens mest populära serier, dansskoledramat ”Fame”. Och i avslutningsceremonin under OL i Los Angeles gjorde över 100 B-boys och B-girls en megastor uppvisning! 1986 gjordes mega-arrangemanget UK FRESH på Wembley i London, detta blev en historisk afton för hip-hop statusen i Europa. Även i Sverige blev breakdance ett modefenomen och utnyttjat till att ge en känsla av street till bl a amerikansk och japansk elektronik - dansen blev använd i reklam för nya uppfinningar som tex "walkman" och "ghettoblaster". Solglasögon och tuggummi såldes lika lätt med en b-boy som "reklamplats". Det hölls tävlingar överallt, ute i landet och i Stockholm, och många dansskolor upprättade Breakdance-kurser utan att ha kvalificerade undervisare. Redan 1987 blev Breaking för allmänheten – och speciellt medierna – ansedd för att vara en överstånden trend. Endast några få entusiaster fortsatte med att träna och dansa seriöst. Dansen överlevde i små, isolerade miljöer runt om i Europa genom slutet av 1980-talet. Detta betydde att dansen vände tillbaka till USA igen i början av 1990-talet via Europa i en transformerad, muterad och uppdaterad form. I moderlandet blev man överraskad och inspirerad över den utveckling som hade försigått och Breakdance började igen att spira fram i USA. Sedan dess har dansen överlevt i undergrunden, och har långsamt men säkert växt till en stark global kultur med internationella events och dansare.
